Concerto No. 3 for Violin and String Orchestra Op. 53

by Pehr Henrik Nordgren

Violin Concerto No.3 for Violin and String Orchest

Empty sheet

Pehr Henrik Nordgren

Concerto No. 3 for Violin and String Orchestra Op. 53

Fennica Gehrman

Description

Violinkonsert nr 3 är komponerad år 1981 på beställning av Kaustby kommun. Uruppförandet skedde vid Kaustby kammarmusikvecka i januari 1982. Solist var Kaija Saarikettu, som jag tillägnat konserten. Utom att konserten är inspirerad av hennes konstnärsskap, kan den också ses som ett resultat av det samarbete som jag under flera år haft med Mellersta Österbottens Kammarorkester och dess dirigent Juha Kangas. För denna orkester har jag komponerat bl.a. Spelmansporträtt, Symfoni för stråkar, Konsert för cello och stråkar, Konsert för stråkar och denna violinkonsert.

Konserten var redan färdig då jag av en händelse läste Eino Leinos dikt Den leende Apollo. Citaten till verkets två satser är hämtade ur denna dikt. Det beror på att enligt min uppfattning musiken behövde någonting mer än bara tempobeteckningar, någonting som återspeglade mina tankar då jag komponerade musiken.

Av någon anledning tycktes det mig att just Leinos dikt motsvarade min tankevärld. I och för sig ’beskriver’ ju musiken ingenting speciellt – trots att formuppläggningen är narrativ – utan lyssnaren kan fritt fantisera. Min personliga asikt om musik är kanske romantisk och naiv, men dock ärlig: musik är mer än musik, den är inte ett isolerat fenomen, den kan inte undgå att se vad som sker omkring oss i denna värld av krig, nöd och sjuklig välfärd.

Tredje violinkonserten avviker inte så mycket från min stil i tidigare kompositioner. Jag är inte någon anhängare av den populära tesen att vartenda verk skall ha en helt ny utgångspunkt, ett helt nytt byggnadsmaterial, en helt ny stilattityd. I stället föredrar jag kontinuitet. Att vandra på samma krokiga stig är dock att ha en riktining och ett mål framför sig.

© Pehr Henrik Nordgren

Nordgren’s Violin Concerto No. 3 (op. 53,1981) is powerful and personal in expression; it is simple and unaffected, straightforward and plain music. The fundamental strain is, with the exception of a few dramatic sections, lyrical.

Should a parallel be drawn with other works from Nordgren’s repertoire, the most obvious links would be with his cello concerto [no. 1]. There, too, the orchestra is a small and intimate string orchestra. The arrangement for the third violin concerto has been decided by purely practical considerations: the work was commissioned for the internationally famous Kaustinen festival of folk music. It is the result of fruitful cooperation with the Ostrobothnian Chamber Orchestra and Kaija Saarikettu, the talented violinist from Kaustinen, to whom the concerto is dedicated.

The concerto has two movements, Moderato and Allegretto, which have sub-titles in the form of quotations from the poem The Smiling Apollo by Eino Leino. [...] Nevertheless, the concerto cannot be said to be direct programme music.

From the point of view style the concerto does not mark any new stage in Nordgren’s work, In structure it is characterised by typical Nordgren clarity; the kernel of the work is a rhythmic theme which links the two movements of the work closely together. The first movement is dominated by descending leaps, each an octave in span; the orchestra section consists of delicate melodic tones that blend with the solo instrument. In the second movement the orchestra envelopes the solo violin but releases it from time to time to pursue its own melody. The underlying atmosphere throughout is poetic, giving expression to tender internal feelings which are, nonetheless, stated clearly and strongly.

© Pekka Hako, 1986

(from Finlandia FACD 343, 1986)

Viulukonsertto nro 3 (op. 53, 1981) on ilmaisultaan voimakasta ja persoonallista: se ei kursaile eikä konstaile, se on selkeää musiikkia. Persuvire on muutamista dramaattisista jakoista huolimatta lyyrinen.

Jos tälle konsertolle haluaa nimetä rinnakkaisteoksen Nordgrenin omasta tuotannosta, ovat yhtymäkohdat sellokonserttoon [nro 1] selvimmät. Myös siinä on orkesterina intiimi jousiorkesteri.

Kolmannen viulukonserton soitinnusratkaisu on ollut käytännöllinen: teos on Kaustisen kunnan tilaus, ja se on syntynyt hyvässä hedelmällisessä yhteistyössä Keski-Pohjanmaan Kamariorkesterin ja Kaustisella asuvan viulutaiteilija Kaija Saariketun kanssa, jolle konsertto on omistettu.

Konsertossa on kaksi osaa, Moderato ja Allegretto, jotka on otsikoitu sitaateilla Eino Leinon runosta Hymyilevä Apollo. [...] Suoranaista ohjelmaa teoksessa ei kuitenkaan ole.

Tyylillisesti konsertto ei auo uusia uria Nordgrenin tuotannossa. Rakenteellisesti se on nordgrenmaisen selkeä: sen ytimenä on rytminen aihe, joka yhdistää teoksen osat kiinteästi toisiinsa. Ensimmäistä osaa hallitsevat alaspäiset oktaavihypyt, orkesteriosuus koostuu herkistä sooloääntä myötäilevistä sointipinnoista. Toisessa osassa orkesteri imaisee sooloviulun itseensä vapauttaen sen kuitenkin välillä omaan lauluunsa. Perustunnelma on kauttaaltaan runollinen, herkkiä sisäisiä tuntoja silti kirkkaasti ja voimakkaasti ilmentävä.

© Pekka Hako, 1986

(äänitteeltä Finlandia FACD 343, 1986)


Instrumentation

str, vln solo


Category

Works for Soloist(s) and Orchestra


Opus no.

op. 53


Premiere Fp: Kaija Saarikettu, violin, Ostrobothnian Chamber Orchestra, cond. Juha Kangas, Kaustinen Chamber Music Week, January 31, 1982
Movements

1. ”...vi vandrar över svarta jordkullar...” (”...me kuljemme kumpuja mustan maan...”; “...we travel the hillocks of the black country...”) (Moderato), 2. ”...dock ej bundna vid marken...” (”...niin maassa tok’ kiinni emme...”; “...we are not indeed fixed to the earth...”) (Allegretto)


Commisioned by / dedications Commissioned by the Kaustinen Chamber Music Week

+ Add information

No sheet music available from Music Finland.