Description
Useimmiten teokseni saavat nimensä jo säveltämisen alkuvaiheessa. Tässä tapauksessa lapsi kastettiin vasta syntymänsä jälkeen. Taiteen luominen on kuitenkin aika kalpea vertaus sille synnyttämiselle, johon vain nainen pystyy ja jota mies saa tyytyä kaukaa kadehtimaan. Konserttoni kantaesitys on ajoitettu syntymäpäiväni tuntumaan. Edustan nyt sitä ikäpolvea, jonka äidit kuolevat ja tyttäret synnyttävät, synnyttävät meidät uudelleen elämän suureen jatkumoon. Siksi halusin säveltää teoksen äidille, "Alla madre", mutta en vain omalleni vaan kaikille, "alla mödrar". Tämä sävellys ei kerro äidistäni — tai sitten se kertoo juuri sillä tavalla kuin kaikki muutkin teokseni: kaikki me olemme äidin lapsia.
Turun filharmoninen orkesteri tilasi "viulukonserton" — ja kirjoitin sellaisen vaan en sen nimistä. Sävellykseni siis yrittää väistää astumasta viulukonserton kategoriaan, jonka edustajista vain kourallista kuullaan maailman lavoilla illasta toiseen. Konserttoni ei ole viululle kirjoitettu taiturikappale, jota orkesteri säestää, vaan orkesteriteos, jossa suuri orkesteri käy dialogia sooloviulun kanssa. Itse asiassa teos alkaa kuin mikä tahansa orkesteriteos, sillä solistia ei vielä näy eikä kuulu.
Ensimmäisen osan nimi on Arrivo, 'Saapuminen': solisti kirjaimellisesti ilmestyy paikalle myöhemmin ja vähitellen. Senkin jälkeen orkesteri on pitkään aloitteen tekijänä. Vasta toisessa osassa, nimeltään Aura eli 'ilma' tai 'tuuli', aloite siirtyy sooloviululle, kun tämä sytyttelee orkesterin harmonian säveliä palamaan kuin yksittäisiä lamppuja. Ja vasta toisen osan lopussa ja kolmannen alussa solisti soittaa täysin yksin. Ensimmäisen osan nimi, 'Saapuminen', painottaa tapahtumista, dramaturgiaa, kun taas toisen osan nimi, 'Ilma' tai 'Tuuli', viittaa tekstuuriin ja tilaan joka väreilee. Kolmas osa on vahvimmin emotionaalinen kuten nimi Carezza, 'Hyväily', lupaakin.
Sävelmateriaali on sikäli "retrospektiivistä", että käytin sitä jo orkesteriteoksessa "Tredicia" (1976) ja olen nyt parin viime vuoden aikana palannut siihen neljässä teoksessa. Lähtökohtana on spektraalinen 12-sävelsointu, toisin sanoen laaja harmonia, jossa kaikki 12 säveltä saavat paikkansa luonnon yläsävelsarjan määräämällä korkeudella. En tosin ole säätänyt tätä yläsävelsarjaa aidosti "luonnonmukaiseksi" käyttämällä mikrointervalleja, vaan pitäydyn tavanomaiseen viritysjärjestelmään.
© Mikko Heiniö (2008)
Oftast får mina verk sina namn redan i inledningsskedet av kompositionsprocessen. I det här fallet döptes barnet först efter födseln. Skapandet av konst är trots allt en ganska blek jämförelse med det födande som endast en kvinna klarar och som mannen får nöja sig med att avundas på avstånd. Uruppförandet av mitt verk sker kring tiden för min födelsedag. Jag företräder nu den generation vars mödrar dör och döttrar föder, föder oss på nytt i livets stora kontinuum. Därför ville jag komponera ett verk till modern, "Alla madre", men inte endast min egen utan allas, "alla mödrar". Det har verket berättar inte om min mor – eller alternativt berättar det om henne på samma sätt som alla mina övriga verk: vi är alla våra mödrars barn.
Åbo filharmoniska orkester beställde en "violinkonsert" och jag komponerade en sådan, men under ett annat namn. Min komposition försöker alltså undvika att placera sig i violinkonsertens kategori, av vilka endast en handfull framförs på världens scener kväll efter kväll. Min konsert är inte ett virtuost verk skrivet för violin till orkesterackompanjemang, utan ett orkesterverk där den stora orkestern för en dialog med soloviolinen. I själva verket inleds verket som vilket orkesterverk som helst, då solisten varken syns eller hörs ännu.
Den första satsens bär namnet Arrivo, 'Ankomsten': solisten dyker bokstavligt talat upp på platsen senare och så småningom. Också därefter är det orkestern som länge har initiativet. Först i den andra satsen med namnet Aura, 'Luft' eller 'Vind', tar soloviolinen över initativet, då denna tänder toner ur orkesterharmonierna att brinna som enskilda lampor. Och först i slutet av andra satsen och i början av tredje satsen spelar solisten helt ensam. Den första satsens namn, 'Ankomsten', betonar skeendet, dramaturgin, medan den andra satsens namn, 'Luft' eller 'Vind', syftar på texturen och det vibrerande rummet. Den tredje satsen är mer uttalat emotionell, vilket namnet Carezza, 'Smekning', även utlovar.
Tonmaterialet är såtillvida ”retrospektivt” att jag använde det redan i orkesterverket "Tredicia" (1976), och jag har nu under de senaste åren återkommit till det i fyra verk. Utgångspunkten är ett spektralt 12-tonsackord, med andra ord en bred harmoni där alla 12 toner placeras på den tonhöjd som dikteras av den naturliga övertonsserien. Jag har trots allt inte justerat den här övertonsserien med mikrointervall så att den är helt äkta ”naturlig”, utan jag håller mig till den vanliga stämningen.
© Mikko Heiniö (2008)
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka
Instrumentation
3333 4331 13 1, str, vln solo
Category
Works for Soloist(s) and Orchestra
Premiere
Kurt Nikkanen, violin, Turku Philharmonic Orchestra, cond. Petri Sakari, Turku, 15 May 2008.
Movements
I. Arrivo (Allegretto pesante - Agitato), II. Aura (Andante - Allegro), III. Carezza (Cadenza - Cantabile)
Commisioned by / dedications
Commisioned by Turku Philharmonic Orchestra.
PDF for promotional use
