Description

I decided that I wanted to split the sound of the pianos into two separate and complementary worlds, each characterized by different playing techniques and touch and by different approaches to the deployment of overtones and the pedal. The percussion is similarly grouped into instruments with membrane, metal and wood playing-surfaces and into clapper and rattle instruments. The use of different sound production techniques and different points of attack further enriches the range of colour and relates to the development of the music. The three instrumentalists appear both as soloists and in various combinations with each other. The second piano, in particular, played directly on the strings, often functions as a percussion instrument. Although the rhythms of the work are strictly notated, controlled improvisation is incorporated as an organic part of the whole. The chordal structures are sometimes complex and fully written-out, sometimes either notated or freely cluster-like. At climactic moments, such as the conclusion of the first and third movements, the work oversteps the bounds of notation and both pianists give themselves up to free improvisation, though here too pitches and other indications are given. Throughout, various motifs and rhythmic figures are developed and bind the form together.

© Erik Bergman, 1983

Kun kevättalvella vuonna 1983 sain Washington Music Ensemblelta tilauksen kirjoittaa teoksen kahdelle pianolle ja lyömäsoittajalle, ryhdyin ajattelemaan näiden soittimien muodostamaa kokoonpanoa. Päätin jakaa pianon soinnin kahteen erilliseen sointimaailmaan, jotka täydentävät toisiaan. Pianoille oli luonteenomaista erilainen soittotapa, joka riippui yläsävelsoinnista ja pedaalin käytöstä. Samalla tavoin lyömäsoittimisto on jaettu kalvo-, metalli- ja puupintaisiin soittimiin, lyötäviin ja heliseviin lyömäsoittimiin. Erilaiset kosketustavat ja -kohdat rikastuttavat väriasteikkoa ja ne liittyvät musiikillisiin tapahtumiin. Kaikki kolme soittajaa esiintyvät yksinään tai erilaisina yhdistelminä. Suoraan kieliltä soitettava toinen piano toimii usein lyömäsoittimena.

© Erik Bergman, 1983

Då jag på vårvintern 1983 fick en beställning av Washington Music Ensemble att skriva ett verk för två pianon och en slagverksspelare, började jag i tankarna disponera instrumentariet. Jag ville spjälka upp pianoklangen i två klangvärldar som skulle komplettera varandra. Dessutom skulle vart och ett av de båda instrumenten differentiera sig på olika sätt i anslag, spelsätt, i avseende på övertonklanger och pedalbehandling.

Slagverket i kompositionen fördelar sig i sin tur mellan membran-, metall-, trästavsinstrument, klapprande och rasslande slagverk. Olika anslagsmedel och anslagspunkter berikar färgskalan och ansluter sig till det musikaliska skeendet. De tre instrumentalisterna uppträder solo och i olika kombinationer med varandra. I synnerhet får det piano, som spelas direkt på strängarna, ofta slagverksfunktion.

Kompositionen förlöper i strängt rytmiska förlopp, men antar också improviserande karaktär. Det improvisatoriska draget inordnar sig dock inom ramen för en styrd improvisation och fogar sig in i den organiskt uppbyggda helheten. Ackordbildningen kan vara komplicerad, strikt noterad, men också cluster-artad, både noterad och fri. I extatiska ögonblick, såsom i slutet av första och tredje satsen, sprängs notationsgränserna och de båda pianisterna hänger sig åt fria cluster-passager, dock i angivna riktningar och tonhöjdsförhållanden. Motiv och rytmiska figurer utvecklas och bildar sammanbindande material i den formella uppbyggnaden.

Verket består av tre sinsemellan kontrasterande satser och speltiden är ca 17–18 minuter.

© Erik Bergman, 1983

Instrumentation

2pno, perc

Category

Chamber Works

Opus no.

op.101

Premiere

Washington Music Ensemble (Harold Lewin, Alan Mandel, piano, Richard McCandless, percussion), Washington D.C., November 19, 1983

Commisioned by / dedications

Commissioned by the Washington Music Ensemble

+ Add information